masterbloggarn

Inte nog med att jag fortfarande lever – jag har aven fatt medalj avsvenska publicistklubben for mitt flitiga skrivande har.

Sen senast jag skrev har typ allt hant: cirkus cirkorfolket har akt hem, jag har varit pa weekendsemester med en av domarna i kenyas hogsta domstol med tillhorande livvakt tillika chauffor, jag har trottnat pa att ata ris, kottbuljong och kokt vitkal varje dag och darfor borjat smygata pa en indisk restaurang, jag har flyttat fran hooden till bank -och korskolekvarteren, jag har fatt en parlplatta och snus (!) pa posten (tack olov!!!) och borjat lasa david copperfield. Det blir bara varmare och varmare och jag peppar pa julledigt fran 20 december. Jag har klippt mig och ser ut som den blonda i melrose place och har en maffig hemtenta hela december.

Mina swahiliskills blir bara battre: nu har jag lart mig de grundlaggande forolampningarna ocksa. T.ex: Mtoto wa nyoka ni nyoka – Ormens barn ar en orm, valdigt sarande enligt de som haft oturen att mota mig pa forolamplingshumor.

Annars borjar jag peppa lite pa sverige igen, fattar inte att det snart gatt 3 manader sen jag kom! Jag peppar pa att kunna dricka ol utan att ses som okristlig av religiosa moralfurstar, ata frukost pa riktigt, traffa alla roliga och inte minst pa att slippa stota pa italienska sexturister 70+ som enda vita nar jag gar pa stan. wellwell.

glom inte att skicka dyra julklappar till mig!

P&K

Kamrater!

Sedan sist har jag blivit utbjuden av en borsmaklarinna, confirmat finbesok fran sverige i borjan av januari, jagat runt mombasa efter billiga screentryckare med minimalt varsel, firat kenyatta day, atit kott nagra ganger, skrivit en hemtenta, vridit pa dygnet och vridit tillbaka det igen, tittat pa aldrande silverryggar i safaribussar pa farjan, bevistat och forevigat clownernas forsta offentliga framtradande, konstaterat att jag nog inte blir helt ren forran jag kommer hem i januari och inte minst bokat in en langweekend i Nairobi! Dessutom har jag hort rykten om att KF:s kompaktslapp kommit ut nu, och det ar ju ganska otippat roligt men ganska konstigt ocksa om man sager.

Mina afrobeatdrommar har gatt om intet – har ar musiken snarare sean paul och eurodisco an fela kuti, men det ar smallar man far ta. I lordags var jag (hor och hapna) UTE igen! Det var skoj.  Nagot tilltalar mig med att vara en del av den kenyanska kvinnosaksrorelsen i veckorna och att vara en del av nagon sorts underlig klubbscen pa helgerna.

Jag har fatt for mig att mombasa ar lite som en elefantkyrkogard. Ni vet, sadana dar som var med i kalle anka &co och ligger bakom stora vattenfall och som de aldsta elefanterna gar till for att do. Pa samma satt kanns det med de fa turister jag ser har: Granade och slappa alligatortyskar som aker hit for att kopa sig en prima kenyansk man eller kvinna, for att fa nagon sista sorts ungdomskick innan de kolar.

Jag har ocksa forsokt satta mig in i mau mau rorelsen. lar dig allt om mau mau har!

Kort sagt ar allt bra.

kram!

Nar man gar ut och dansar i Mombasa stannar man ute tills det ljusnar (typ 07), eftersom alla ar radda for att vara ute pa natten sedan valet.

Annars inte mycket nytt: val av hemstad fran den 25 januari innan 15 oktober, lyssnar mkt pa cinematic orchestra, har badat i en grotta full av fladdermoss, sparkar av mig myggnatet varje natt, har fortfarande inte brant mig sa mycket, pratar swahili som en hel karl, laser en bok av per wastberg, musikar lite, kollar pa freaks and geeks ibland, osv osv.

bango

tjabba

Igar firades avslutningen pa ramadan i hela mombasa och jag var ute och svirade med mitt swahiligang, anna och bjorn och en random dude vi traffat pa farjan. Aven fast folk inte vill erkanna det till en borjan, kanns det som att stamtillhorigheten verkligen spelar roll for folk. Vi var pa ett stalle som spelade Bango – nagon sorts konstig slowjamsalsa. Nar vi gick darifran framat natten visade det sig att halften av vart gang verkligen hatade musiken, eftersom den var traditionell swahilimusik och de tillhor andra stammar.

Om jag fattat saken ratt: Har i Mombasa ar alltsa de flesta giriama, som ar nagon sorts blend mellan araber och 9 olika kuststammar. De pratar kiswahili. Den storsta stammen i Kenya heter kikuyu, och eftersom det var de som ledde revolutionen mot britterna pa 1960-talet har hoga poster i statsapparaten traditionellt tillhort dem. Den nast storsta stammen heter luo. I kenya finns 42 stammar.

Att prata om stamtillhorighet ar alltsa inte en isbrytare  – inte minst efter valet i januari. Det ar som att alla detaljer kring stamspanningarna kommer fram i forbifarten. T.ex. blev hela farjekajen dar jag bor nedbrand i januari, och precis bredvid stallet jag bor finns en overgiven strand med tegelruiner som brandes ned 1997 vid nagon annan stamkonflikt. Alla jag pratar med sager anda att nej da, det kommer aldrig handa igen, men OM det gor det blir vi inte forvanade. Min stadsdel befolkas av manga flyktingar vars hem forstordes, men det ar liksom inget de som bor har vill prata om appropa vadret. Och sa har ju alla rytmen i blodet ocksa.

Men mer om detta en annan gang: nu ska jag springa till ett mote! Ett utvarderingsmote! Jag rider dit pa mitt tama lejon. I mombasa har alla varsitt lejon, ungefar pa samma satt som man har hundar i sverige. Det ni!

long time…

Kamrater!

Jag beklagar franvaron av inlagg har, men jag har inte mycket tid att spendera framfor internet. Efter snart tre veckor borjar jag komma in i nagon sorts kenyansk vardag har. Har kommer iaf en kort sammanfattning av min tillvaro har:

Jag har tilltratt min roll som praktiserande projektkoordinator/observator. Jag far lagad mat. Jag hanger med kenyanska artister mellan 20-30, medelalders prominenta damer och de andra tva svenskarna i projektet.  Jag har blivit ombedd att leda en bon hos en grupp HIV-positiva sommerskor. Jag sover ut varje natt. Jag har manga bett av olika djur jag delar sang med. I helgen ska jag stotta turistnaringen (som annu inte aterhamtat sig fran oroligheterna efter valet) genom att aka till en overgiven turistspot vid havet. Jag har SNAGGAT MIG pa ett satt som ar bra med tanke pa klimatet men daligt med tanke pa framtida modelluppdrag. Det blir bara varmare och varmare. Pa fredag ska jag kanske fira avslutningen pa ramadan med en mystisk van fran transportfarjan. I Mombasa ar indierna rikast och inte sa val omtyckta av kenyanerna (infoga valfri diskussion om att tala i termer av nationalitet),  sa vi far morka att vi helst ater indisk mat nar vi far chansen. Nu i eftermiddag ska jag vara med pa en workshop i akrobatik.

kram!

Min adress!

Hit maste alla skicka dyrbara gavor och langa brev:

Johan Sigroth
YWCA Mombasa
PO Box 90214-80100
Mombasa

Kenya

skonhetsbranschen

Idag ar det lordag och jag ar ledig! Nu har jag varit har en vecka och kan redan konstatera att dethar med att fortlopande uppdatering av en cool trend -och modeblogg som denna kan vara min svagaste sida ever.

Naval. Jag tankte forsoka mig pa att skriva hur jag har det har: Jag bor hur som helst pa ett hostel som mest verkar bebos av affarsman pa genomresa och universitetsstuderande som bor terminsvis. Dar ater jag all mat och hanger med businesskladda lawschool-studenter pa kvallarna. Hostelet drivs av YWCA, som ar lite av min ”arbetsgivare” har. De har dessutom kontorslokaler i samma hus. Alla har fina engelska titlar och alla ar valdigt snalla.

Den har forsta veckan har jag slussats runt i Mombasa och besokt olika stadsdelar for att forsoka lara mig hitta har, sa att jag ska kunna ta mig fram sjalv i fortsattningen. Som jag forstatt det sysslar YWCA huvudsakligen (harligt, avslappnat ord, bra dar) med tradplantering och utbildning i olika miljofragor,  Mikrokrediter samt olika sorters utbildning/information om olika aspekter av HIV /Aids. Foljaktligen (talsprak!) har jag besokt olika projekt inom dessa tre omraden. Mikrokreditsverksamheten gar ut pa att ge lan till kvinnliga smaforetagare for att de ska kunna vara sjalvforsorjande. For att se hur det gar till, var jag darfor med managern for den verksamheten och besokte otaliga skonhetssalonger i Mombasa. Det visade sig vara den vanligaste branschen for kvinnliga smaforetagare, sa jag fick sitta artigt i manga ombonade sma rum och forhora mig om hur det gar till att vara frisor i Kenya (vilket verkar vara ett kapitel for sig) osv osv osv.

I mandags fick jag traffa de jag ska spendera mycket av min tid tillsammans med har: en grupp som sysslar med skadespeleri och underhallning. De ar mellan 20-30 ar, om jag forstatt saken ratt. Det ar hog arbetsloshet har och dessutom svart att komma in pa college, sa som jag forstatt det har de bara borjat hanga och sedan fortsatt genom att starta en forening. Teater/Entertainmentprofilen kom senareNagra av dem har egna foretag inne i stan, andra ar arbetslosa och vissa vantar pa att terminen pa universiteten ska borja i januari.  

Jag har fatt hora att skadespelaryrket har inte ses som ett ”riktigt” jobb, och manga sysslar med det sa gott det gar genom att upptrada i skolor och da foretradelsevis genom att informera om HIV. Det finns manga sprak har, och darfor ska de utbildas i ordlos kommunikation och akrobatik for att kunna framtrada pa fler stallen. Dar kommer alltsa jag, pa ett gatfullt satt, in i bilden.

Jag ska syssla med fortlopande intervjuutvardering av ett projekt (som jag kan beratta mer om en annan gang), sa att de ansvariga vet hur landet ligger och i vilken utstrackning skadespelarnas forvantningar infrias. Jag ska dessutom hjalpa till att utforma nagon sorts strategi for att skadespelarnas verksamhet ska kunna vara ekonomiskt hallbar. Nar projektet ar slut efter 9 veckor ska jag fortsatta utvardera hur projektet fortloper utan inblandning fran Sida, och kommer nog syssla mer med mikrokreditsdelen. Det blir nog alla tiders!

Ikvall verkar planen vara att jag ska tas med pa disco. Nagra av skadespelarna ville absolut ta med mig och jag har inte direkt nagra andra alternativ annat an att vara hemma och kolla pa neighbours pa Tv (som manga andra pa hostelet), sa det kandes som ett latt beslut. Eftersom det inte rekommenderas att rora sig ensam nattetid har maste jag halla pa och styra upp taxi och sadant i god tid. Med andra ord: dagen ar raddad!

Forresten! Mitt nummer har: +254 714 37 91 02

Alla som laser har maste skriva ett sms!

Luv

Ar det sa att vad jag an skriver har, sa formedlar jag nagon sorts DE HAR JU RYTMEN I BLODET – kansla?  Har tittas det hur som helst pa samma nedladdade och egenhandigt branda tvserier, samma foretag koper annonsplats for trosskydd  och den statliga TV-kanalen har kopt in sig pa daft punk for att tonsatta sina jinglar. Pa sondag ska jag byta stadsdel: fran sobra regeringsbyggnader, vardiga affarsluncher och chinos utan varken postironiska blinkningar eller det ratta popularkulturella kapitalet till en stadsdel som heter Likoni. 

Mina swahilikunskaper blir otroligt nog lite, lite battre, och harom dagen papekade receptionisten dar jag bor att det kanske kunde vara pa sin plats att borja anvanda frasen tillika hedersbetygelsen Shikamoo nar jag halsar pa de som ar aldre an jag. Fridens!

Tjabba!
Nu ar jag invanare i en ostafrikansk kuststad sedan i fredags och det kanns alla tiders kan jag konstatera har pa Future Technologies cyber cafe i Mombasa. Allt har gatt bra, alla ar snalla och jag avviker alltid fran stadsbilden vart jag an gar. Jag bor i ett underligt high-end omrade med regeringsbyggnader, sjukhus och privatskolor, men eftersom det ar en ganska liten stad kan man ga overallt inom centrum. Idag ska jag aka farja till en o! Fridens!

Tjabba!
Nu ar jag invanare i en ostafrikansk kuststad sedan i fredags. Det kanns bra kan jag konstatera, nar jag sitter pa Future Technologies Cyber Cafe i Mombasa. Alla ar snalla, jag bor bra och allt kanns rent allmant alla tiders. Jag avviker fran stadsbilden i alla sammanhang, sa det ar bara att se glad ut. Idag ska jag aka farja till en o!